El Quesir är en hamnstad som ligger ca 85 km syd om Hurgada. Staden med des 10000 invånare var en blomstrande handelsstad under medeltiden, med export av vete från Nildalen och import av Österns värdevaror. Ända in på 1800-talet var El Quesir också en genomfartsled för muslimska pilgrimer på väg till Mecca. El Quesir var resident stad för området tills in i 1900-talet då Hurghada övertog äran. Ett osmanskt fort från 1500-talet vaktar hamnen. I staden hittar du fortfarande många gator kantade med flera hundra år gamla byggnader, pyntade med snickarglädjefyllda balkonger och burspråk. Du får en känsla av att flyttas tillbaka i tiden.

Vi bodde på Fanadir hotell som ligger ca 2 km söder om stadskärnan El Quesir. Där kunde man dels bo i bungalow eller hotellrum, det sistnämnda är att föredra efter som man har en egen liten terrass som man kan koppla av efter kvällsmaten. Maten och boendet var bra, man kunde hitta det nödvändigaste på hotellet. Men skulle man ha lite andra saker som jordnötter, chips och godis så fick man passa på och handla när man passerade genom staden under dyk resorna som dels gick åt norr som söder. Eller så kunde man ta taxi till staden under kvällen( 5 min färd). Är man ute efter hålligång så är staden inte så bra för det ända målet (ännu) Men om ett par år så kan man nog kalla den för lilla Hurghada . Den förändringen pågår nu i staden Port Safaga som ligger ca 20 km norr om El Quesir, där tillbringa jag en tid hösten 97 och då fanns det en del påbörjade hotellbyggen som i dag är fullt i drift. Många påbörjade hotell byggnader står i sina startgropar + dem halvfärdiga byggnader som man kan hittar över allt. Byggnaderna är skattebefriade tills dom är helt färdiga, varvid man kan se armeringsjärnen sticka upp över byggnaderna fast dem är i drift.

Dyken utgick i stor del från land, där man med hjälp av bussar och pickupper transporterade sig själv och utrustning till dykplatserna. Dyk platserna var i jungfruligt skick med enorma bordskoraller, orädda revhajar och sköldpaddor. Vi bemöttes också av stora fiskstim som cirklade runt oss. Vi var oftast ensamma vid dykplatserna därav fanns det mycket att se, för vi överraskade det marina livet lite. Man kunde göra 2 olika dykutflykter, dels så åkte man på en heldagssafari, då gör man 2 dyk och käka lunch i mellan. Eller så gör man 2 en turs utflykter med lunch på hotellet. Det bästa med denna typ av dykning är att allt går lugnt till väga man tar på sig utrustningen, tar den tid man behöver, sen är det bara traska ut på korallrevet tills man är vid kanten, vipps så har du 120 meter dropp off, med enorma överhäng och svagt slutande korallträdgårdar och branta väggar. I bland går där tunnlar under korallstranden som man kan simma in i och sen ta sig upp en bit in på stranden. Tunnel mynningarna brukar ligga på 3-12 meter. Man får passa sig för fiskarna som redan är inne i tunneln för då förste man simmar in då vill alla fiskarna ut, snacka om fiskstorm. Man kan nästan känna allt vatten som dem pressar ut.

Några bra dykplatser vid El Quesir.

Quesir El Qadim: Ett husrev närliggande hotell och dykcenter Mövenpick.

Big Brother: 400 meter lång ö med en fyr. Dyk platsen erbjuder vrak, vägg, drift dive, haj och ett rikligt marint liv med färgsprakande koraller.

Little Brother: En liten mindre ö som erbjuder vägg, grottor, stora överhäng, haj, svart korall, barracudas, sköldpadda och en massa rev fiskar.

Sharm El Bahari: Ett husrev närliggande hotell och dykcenter Mangrove Bay Hotel.

Sharm El Gibli: Norra delen erbjuder ett svagt sluttande rev med massor av eld och hårdkorall och en massa revfiskar.

Erg El Asal: Erbjuder stora block koraller som formats som pelare. Man får känslan av att simma runt i en vattenfylld romersk sal. Rev haj och sköldpadda är vanligt att se.

Marsa Wizri:Korallrev med mängder av citron & kejsarfiskar.

Marsa umm Gheig: En liten rev formation med små och stora tunnlar som leder ut i Rödahavet.

Ras Torombi: Svagt sluttande sandrev med bord och eldkorall och massor med fjärilsfiskar.

Marsa Turonbi: Rev med rikligt med batfish, barracudas, goatfish och massor av glasfiskar.

Dag 1

Efter att ha packat och donat så blev det dags att ge sig av mot Malmö (10:35). Vi fick skjuts av Mikael som var med oss förra året då vi for till Port Safaga. Väl framme på Centralstationen i Malmö så var det dags för en snabb pinke paus. Där efter så kom flyg bussen som skulle ta oss till Kastrup. Bussen var propp full. Det fanns ingen plats över. Men nu kommer det konstigaste. Efter att ha åkt över sundet så skulle vi åter inta våra platser i bussen, men då var där ingen plats ledig. Någon tjuv åker.

Väl framme i Kastrup så var det mat och öl paus. Det satt fint. Nu ska vi bara bli av med bagaget. Efter en tids väntande så började det att dra ihop sig. Vi började sakta dra oss mot gaten för att checka in. Ombord på planet hittade vi våra platser och intog dem med en stor förväntan. Planet blev även här proppfullt, många som ska ut och resa. Efter att ha väntat och väntas så bar det av. Vi fick hörlurar av flygvärdinnorna som vi skulle ha under över resan och lyssna på radio och TV-ljudet.

Efter en tids flygning så fällde dem ner tv monitorerna små 12” LCD skärmar som blir insynsskyddade om man sitter mer än 23 grader snett, då ser man bara en blå skärm med lite rörliga skuggor. Men vi hade tur och fick en rakt framför oss. OK på med hörlurarna och trycka lite på dom 12 kanaliga knapparna på armstöden som man kan reglera ljud och kanaler med. Inget ljud ¨suck¨ och filmen som precis hade börjat. Efter att ha svept över alla kanalerna utan ett enda litet ljud så fick man koncentrera sig på den arabiska texten som filmen var textad med. Men där begrep man inget heller. Efter 20 minuter in i filmen så sprakade det till i hörlurarna. Jippi tänkte jag nu ska här höras och ses film. Men ack den glädjen varade inte länge. Efter att ha kommet in i filmen så ersattes Tv ljudet med en blandning av arabiskt dansbands och begravnings musik. Jag sneglade ner mot mitt armstöd och upptäckte att kanalen som filmljudet var på hade ändrat sig till en annan. Ok tänkte jag, det är väl inte hela världen. Jag tryckte på kanal 2 som var Tv-ljuds kanalen och kunde fortsätta njuta av filmen. Men efter en stund så hoppade den tillbaka till dansbands kanal. Så för att följa filmen till slut fick jag hela tiden ha ett finger på kanal 2, så att jag med jämna mellan rum kunde slå över då flygplansstol som verkade ha ett eget liv, envist ändrade kanalen åt mig.

När filmen var slut så serverades det mat mmm.. det är precis vad man önskade sig för tillfället. Efter måltiden så satt jag och slöläste i en tidning och lyssnade på radio. Efter en timmes lyssnande till arabisk folkmusik och annan arabisk musik så tröttnade jag en smula och tog av mig hörlurarna och slumrade till.

När jag efter en skön tupplur åter öppnar mina ögon får jag syn på en medresenär som sitter snett emot mig och diggar så att hans flygplansstol gungar. Ooo han har hittat en bra radio station tänkte jag och letade febrilt på mina kanal knappar, men jag hittade inget som kunde stämma in med hans gungningar. Nu blev jag så nyfiken så att jag reste mig upp för att se vilken kanal han hade ställt in. Nr 11 stod det på hans armstöd wow nu ska det lyssnas på musik tänkte jag och knappade in nr 11 men då blev jag lite orolig över den stakaren antingen är han aspackad eller så är han totalt o rytmisk, ¨Egyptisk schlager¨???

Nu närmade vi oss Cairo, flygplanet flög på 11300 meters höjd 856 km/h och började sakta sjunka. När vi närmade oss marken kunde man urskilja husen och gatorna som var upplysta i kvällens mörker. När vi gick av planet så slog en fuktig varm luft emot oss och en doft av avgaser och flygbränsle. Nu var det bara till att leta efter vår guide som skulle lotsa oss igenom flygplatsen och fixa visum mm. ¨Titta där står han¨ Efter ca 5 minuter var vi 30 dykare som skulle resa vidare mot Hurghada, vilken röra. Nu hade vi fått våra visum märken, nästa moment var att få dom stämplade och visa passet sen var det bara till att hämta bagaget. Där bemöttes jag av den första väskbäraren som envist drog i min väska. Inga pengar inga pengar, sen försvann han till en annan. Vi blev åter ihopsamlade och fick nya direktiv om vem som skulle möta upp oss framme i Hurghada. Där efter gick vi med svettblanka pannor i en rask takt till inrikeshallen på Cairos flygplats. Temperatur skillnaden var stor 7 grader hemma till 28 på kvällen. Väl framme i inrikeshallen så skulle vi passera metall detektorn. Väskan var OK men inte jag. Jag fick springa fram och till baka genom metall detektorn tills jag kom på att det var min klocka som hindrade mig från att passera. Men efter att ha lagt av mig klockan så gick det som en dans. Nu var man jää… törstig så jag hivade upp mitt med havda vichyvatten och korkade upp. Poww sprischhhhh sprut så slog en jätte gejser ut. Snacka om friflödande flaska utan frysskydd. Efter den uppvisningen så fick vi byta till en torrare plats och avnjuta av det som fanns kvar.

Nästa plan mot Hurghada MSR 277, 00:45 vänta vänta. Från 21:50 till 00:45 suck. 00:30 kom vi på planet som var lite försenat. Efter starten blev vi bjudna på dessert cookie (öken kaka) och läsk. När vi närmade oss Hurghada så gjorde piloten en jätte u-sväng på låg höjd för att komma i landnings position, då kunde man se Hurghada by night. Väl framme på flygplatsen i Hurghada så gick vi till bagage bandet för att se om våra väskor hade kommit fram eller om dom hade fortsatt till Sharm El Sheikh. Vi hade tur, våra väskor hittade vi, liksom vår guide som skulle lotsa oss till respektive buss & taxi för vidare transport till El Quesir.

Vi hamnade till slut i en ombyggd täckt jeep vars golv var täckt med gummimattor från olika bilmärken. Vi fick sällskap av två Schweizare som också skulle till Quesir. Efter att vi hade satt oss så lastade chauffören in bagaget i dem luckor som åter stod, man kände sig en aning instängd. Nu bar det av genom den månskens upplysta Sinaiöknen och dess vägar. Efter att ha fått möte så startade ett konstigt trafikbeteende, strax innan möttes så blinkade dom båda bilarna med sina helljus så att man förlorade mörkerseende ett par minuter, så man lärde sig att blunda under mötesprocessen.

Efter 40 minuters bilfärd i 120 km/h passerade vi Port Safaga, där efter började det klippa i ögonen. John blund kom med en hjullastare med sömn grus och tippade ut det, så nu satt man och blundade för det mesta. Men ögonen spärrades upp strax utanför El Quesir, då chauffören skrek och släppte ratten samtidigt som han höll för sitt huvud. Vad nu tänkte jag och tittade ut genom vindrutan, kan ni gissa vad jag fick se?? jo ett monster fart hinder, och vi som höll 120 km/h. Jag han knappt ta ett andetag för än vi förlorat kontakt med marken och våra säten.

Under ca 2½ sekund kände jag, Håkan, chauffören, bagaget och dom 2 Schweizarna oss viktlösa. Strax där efter tog vi åter mark, sorry utbrast chauffören med ett försiktigt leende. Nu vågade man inte sitta och små slumra längre. När vi väl kom fram så fick vi banka på dörren till det ned släckta hotellet. Efter en kort stund kom en sömnig receptionist och öppnade. Vi hade nu åkt 1 timme och 45 minuter på slingriga öken vägar och vi var mycket trötta. Vi lämnade in passen och fick skriva lite papper innan vi fick nycklarna till vår bungalow. Klockan var nu 04:00, här ska bara sovas ZZzzz.

Dag 2

Vi gick upp 09:00 för att äta frukost och skriva in oss på dykcentret och passa där med på att boka 14:00 dyk. Där efter så gick vi en rundtur på hotellet och bekantade oss med folket som bodde och arbetade på hotellet. Det närmade sig 14:00 så vi gick till dykcentret och fixade med våra grejor och allt som hör där till. Vi var 7 stycken som skulle ut, 2 tyskar 3 schweizare och vi. Väl ute på dyk platsen som var några km bort från hotellet ville dykguiden kolla om vi hade pejl på våra grejor. Jag fick ha 6 kg bly till en 15l/200 flaska stål till min långjohn byxa utan armar. Hade jag haft det hemma i Ystad så hade jag kunnat gå på botten med fult uppblåst väst. Men salt halten är ju mycket högre här än hemma vid. Efter dykningen var man lite gotte sugen så vi frågade guiden om vi kunde stanna vid någon affär och handla lite ¨No problem¨. Vi stannade till vid en liten mellan fräsch affär och traskade in medan lokal befolkningen satt utanför och rökte vatten pipa och tittade på oss. Väl inne i affären så stannade allt upp. Alla som var inne i affären bara stod och tittade. Men vi skannade igenom hans hyllor och köpte 3 liter Coca Cola och potatis chips och jordnötter, ¨det tar vi¨ 12 E £ (27 kr). Dyk guiden hjälpte oss med språket för affärs innehavare kunde dålig engelska. Där efter klev vi in i bussen och satte kurs mot Fannadir hotell så att vi kunde skölja våra grejor och passa på och boka en heldags dyksafaritur. När allt var fixat så blev det avsaltnings dopp i poolen tills middagen börja närma sig, och till slut avnjöt vi en rom grogg i månskenet på vår terrass.

Dag 3

08:45 Samling vid dyk centret. 33.27 grader varmt i skuggan enligt min febertermometer. Efter lite strul så kom vi iväg, färden gick 6 mil mot Port Safaga till ett ställe som heter Abo Swatir, nu var vi bland Tyskar, Schweizare, Fransmän. Det blev två fordon. En som tog all utrustning inklusive solskydd matt och dryck och den andra tog oss.

Efter ca 45 min bilfärd så kom vi först fram, det var varmt som i en bastu, och det var vindstilla. Vi gick ur bilen och promenerade längs korall stranden i väntan på att våra grejor skulle komma. Eftersom Röda Havet påverkas lite av tidvattnet så var det ebb då vi kollade in dyk platsen.

Där fanns massor med spännande fiskar som var instängda i små vattenfyllda gryt på korall stranden. Efter en tid så kom våra grejor fram, vi bytte om och plumsade i. Efter ett långt härligt dyk så var det dags för lunch, grillad kyckling med beduinbröd och grönsaker. Där efter så intog vi horisontalläge och tog oss en tupplur under dem upp spända solskydden, då hade vinden börjat fläkta lite.

Efter det andra dyket så lastade vi bilen och gjorde oss klara för av resa, alla utom en stressad fransyska som visade sig vara en riktig gnällfia. Medan vi andra hjälpte till att packa så skulle hon redan gå in och sätta sig i mini bussen som vi åkte med. Men det gick ju inte för där låg våra kameraväskor och sådant som man inte ville ha sand i. Men hon påpekade för oss andra att hon minsann hade lagt sin väska i bagaget på bussen så att man kunde få plats. ¨Ja ja ja¨.

Efter att ha packat bilen och lugnat fransyskan så visade det sig att bilen som vi hade lastat, hade sjunkit ned så pass i sanden att den bara grävde ned sig när egyptierna skulle köra. Vi fick alla hjälpa till (utom fransyskan) och skjuta på så att den kom loss, och det lyckades.

Väl hemma så gjorde vi den dagliga, efter dyk rutinen, nämligen både skölja utrustningen och oss själva. Vi boka in oss på ett natt dyk på husrevet, och det var inga problem sa dyk guiden, ni kan gå i när ni vill, bara säg till dem som är på dykcentret så håller dom ett öga på er. Efter maten så vilade man lite och samlade krafter inför nattdyket.

När det sen så småningom började skymma så gick vi ner till centret och fixa flaska och grejor och fick en kort genomgång om var vi skulle gå i och simma. Vi memorera den lilla skissen så gott vi kunde, trodde vi. När vi med hjälp av skenet från våra dyklampor vadat ut till revkanten, med vatten upp till anklarna hittade vi en vik som vi tyckte likna den som vi såg på skissen tidigare. Vi gjorde oss redo och hoppade i, snacka om att bli lurad, det var en återvändsgränd. Vi hade hoppat ner i ett stort badkar, suck nu fick man försöka ta sig upp på den syl vassa korallkanten fyllt med pigiga sjöborrar. Efter 5 minuters svordomar så kom vi upp på kanten för att sen plumsa i på andra sidan badkaret, där vi från början skulle ha gått i. Vi gick ner till botten och hittade ett rep som skulle lotsa oss ut till öppet vatten. Men vilken sikt sen, 1 m det var nästan som dyka hemma, nåja tänkte vi det blir nog bättre, men tji fick vi där linan slutade där slutade 1 meters sikten och blev 50 cm sikt i stället. Vi tittade på varandra med trötta ögon och gick upp till ytan för att prata. Efter kort snack tyckte vi att det skulle sitta fint med en rom grogg och avnjutna det klara månskenet, och så blev det.

Dag 4

Samling 09:00 som vanligt, där efter lastade vi bilen som skulle ta oss ut på ett förmiddags dyk och ett eftermiddags dyk. Den första platsen som vi skulle till var redan upptagen så vi körde till en annan plats. Efter som det blåste en hel del så var det svårt att hitta lämpliga ställen att dyka ifrån. Sjöarna slog in över korallreven så det skummade rejält. Men efter lite letande så hittade vi en lite lagun som var gynnsam för dykaktiviteter.

Med full mundering gick vi sakta ut på korallstranden och vadade sakta mot kanten där sjöarna var som störst. Efter att ha vadat en stund så dyker två dykbåtar upp och lägger sig i lagunen. Vår dykguide svär lite på arabiska samtidigt som han ber oss att skynda på, så att vi kommer i vattnet först.

När vi kom ut till kanten så var det bara till att hoppa i mellan våg dalarna och simma som bara faaa, så att man snabbt kommer bort från den sylvassa korall kanten. Men det gick bra. Men det gick mindre bra när vi skulle upp då hade det vinden ökat till kuling och det gick hög sjö.

Håkan rev ett litet hål i sin dräkt jag höll på att riva hål i min väst efter att ha tappat balansen på korallrevet där vågorna bröt. Sämst gick det för det franska paret som inkludera gnällfia och hennes man och hans UV kamera som tvunget skulle ta sig upp själv utan hjälp, vilket resulterade till att han stöp som en fallande fura pladask, kas, kas mot korallerna och vips så var armen som håller blixten av.

Han skällde ut sin fru (gnällfia) som i sin tur började stor lipa och sen skällde ut vår stackas dykguide, ¨Mohammed¨ att han inte hjälpte till att ta emot hennes man och hans kamera. ¨Vilken cirkus¨ Efter dyket var det dags att åka till hotellet för lunch och lite vila och det var behövligt efter en sådan förmiddag. Vi åt lite pommes och drack Baracca vatten och solade och bada i poolen tills klockan blev 14:00 där efter var det dags att ge sig av mot nya dykmål.

Vi körde till första platsen som vi provade först under dagen. Vi hade tur för där var andra dykare som precis hade avslutat sitt dyk. Det var ett sällskap från hotell Mövenpick med en kaxig dykguide som hade lite satanistiska tatueringar runt kroppen. ¨Vilken fubbick¨ han gormade och skrek åt sina gäster.

Platsen som vi just hade valt, var betydligt bättre än den förra. Det var en djupare lagun som var korall fri, med en svagt sluttande sand strand. Mot slutet av dyket hittade vi en bat Fish som någon hade haft ihjäl.

Enligt Mohammed så var den nyfiken och lite små tam, förmodligen så var det den kaxige dykledaren och hans dyk trupp som hade haft ihjäl den. Den kaxige dyk guiden var tydligen känd för att labba och trixa med fiskar och sköldpaddor.

Efter dyket körde vi till hotellet, åt och drack och växlade resecheckar 70 $. Sen bokade vi resa till Luxor för vi hade planerat en dyk fri dag. Resan skulle kosta 150 Tyska D-mark och med avresa torsdag 05:00 hemma Ca 21:00 allt var klart.

Dag 5

Steg upp som vanlig, frukost samling 09:00 packa för avfärd ca 10 mil söder om Mars Alam. Efter en avsticks väg från huvudvägen så bar det av mot havet. Väl framme så bemöttes vi av en snäckfylld strand med stora snäckskal som låg över allt. Vi bytte om och vadade sakta ut på korall revet. Man fick vara observant för korall revet fanns det massor med små hål som man kunde trampa igenom med foten.

Dyket gick bra men det var lite svårt att ta sig upp för det hade börjat blåsa ordentligt. Efter att ha vilat och ätit på hotellet så gick andra dyket smärt fritt, så nu väntar maten och vila inför morgondagens Luxor resa. Vi gick ner till receptionen för att kolla så att allt var ok. Vi pratade med Aladdin som jobbade som receptionist, han skulle följa med oss under morgondagens resa.

Vi kom överens att vi skulle få frukost 04:00 sen skulle vi bli hämtade med luftkonditionerad buss kl 04:35. Vi frågade om vi kunde betala resan med visa kort så att vi kunde handla lite i staden med dom pengar som vi hade växlat till oss tidigare. No problem svarade Aladdin, ni kan betala sen efter att vi kommer hem så vill ni göra något extra under resan så lägger vi bara till det. Så nu var det bara till att gå och lägga sig, för morgonstund har guld i mun eller vad det nu är man brukar säga.

Dag 6

Klockan ringer 03:45 upp som en stålfjäder, packa ihop vad man tänkas skulle behöva, vatten, kamera och film. Klockan närmade sig frukost, så vi gick sömniga till matsalen för att få i oss lite frukost. Men där var det svart som natten ?? Vi gick ut till receptionen som hade dämpad belysning men i dem mörka hörnorna hörde vi en massa snark ljud, det var kökspersonalen som låg och sov. Men den halvt vakna receptionisten sprang runt och väckte dom ur sin sömn.

Kökspersonalen studsade upp och sprang in i matsalen där dem delade sig. Några tände upp ljuset, startade luftkonditioneringen och skruvade upp stereon på full volym medan den andra halvan startade upp köket. Under tiden stod en förvirrad kypare och stirrade runt i matsalen samtidigt som han med jämna mellanrum ruskade runt på huvudet och suckade för att hålla sig vaken.

När vi hade fått in vår frukost och börjat äta så slappnade kyparen av och satte sig på en stol. Men det tog inte långt tid förrän han somnade, men vaknade till då hans huvud inte höll vertikalläge. Efter att ha ätit så gick vi till våra rum för att hämta våra grejor och sen åter till receptionen för att möta upp vår luftkonditionerade buss.

När vi kom fram till disken så stod kreditkortsclippen framme. ¨ Ni måste betala nu¨ sa receptionisten. ¨ Nej nej ¨ sa vi, det skulle vi inte göra förrän vi kom tillbaka. Då svarade receptionisten att taxi chauffören skulle ha betalt när vi kom tillbaka i kväll och då hade bankerna stängt, så om vi betalade nu så kunde dom hämta ut pengarna under dagen när banken hade öppnat. ¨ Vadå taxi chaufför ?? ¨

Vår överenskommelse var luftkonditionerad buss. Då svarade receptionisten att den möter upp och i Port Safaga, sen åker ni tillsammans med andra bussar till Luxor. Samtidigt som ni får poliseskort. ¨ Ja ja ¨ tänkte vi, nu blir vi nog blåsta men vi chansar så vi la upp våra Visakort och betalade. 322 Egyptiska £ ¨nästan 800 Svenska kronor. Strax där efter så brummade det till 04:15 vår taxi hade kommit.

Vi gick ut och möttes av en vit taxi av märket Peugeot med en tickande dieselmotor som stank diesel både inne och ute. Taxi chauffören som hette Abdu hälsade oss välkomna och bad oss stiga in. Man fick trycka in sig för Abdu hade monterat in en extra plysch säte i bilen. Så gott om plats var det on om.

Efter en timmes färd genom öknen så var vi framme i Port Safaga, där skulle vi samlas med dem andra bussarna. Då började vår reseguide Aladin mumla om att han inte lyckats få tag i någon luftkonditionerad buss, utan att vi får åka diesel taxi till Luxor i stället. Snacka om att ha blivit lurad. Efter lite irritations dividerande så beslöt vi att fortsätta till Luxor.

Nu förstod vi varför det var så bråttom att betala. Medens vi väntade på dom andra bussarna så passade Abdu på att tanka bilen full samtidigt som vi gick och sträckte på benen och fotograferade lite. När vi sen skulle återta våra platser så stank det riktigt med diesel. ¨Vad har han gjort¨ tänkte vi, har han tvättat bilen med diesel eller?

Men efter lite sniffande så konstaterade vi att han hade hål i tanken. Dieseln droppad sakta ut ur tanken. Efter att ha påpekat detta till Abdu så svarade han att den läcker bara i början när tanken är full. ¨ Jo det är klar och när tanken är tom så läcker den inte längre¨.

Där efter så ställde vi oss i karavan kön som skulle till Luxor. Nu var klockan 06:30 och solen som just visats sig hade börjar värma, detta kommer blir en lååång dag tänkte jag, medens jag tog en klunk av min Baracca (vatten) flaska.

Nu började karavanen att röra sig med poliseskorten i täten. Efter en stund så hade vi kommit upp marschfart ca 120-130 km/h. Nu började det roliga, enligt alla chaufförer så var det en sport och se vem som kunde lägga sig bakom poliseskorten, vilket resulterade till den ena vansinnesomkörningen efter den andra. När det var som värst så var det 2 bussar som försökte köra om oss samtidigt som dom fick möte med en tankbil som tutade så att alla öken ormar och spindlar fick ha hörselskydd på sig.

Men när tankbilen närmade sig gled bussarna in bakom oss med ca 40 cm marginal och med vibrerande signalhorns tryckvåg i nacken, så stod luggen rakt ut. Jag märkte då att min hand börjat somna för jag höll krampaktigt i min kamera så jag fick nästan bryta loss den. Efter 1.5 timme var vi framme vid ett rastställe så vi kunde sträcka på benen och gå på toalett. Efter den korta pausen så bar det av igen. Nu önska man att man hade luftkonditionerad bil. Men den enda svalkan man fick var TD ( tvärdrag ) och vattenflaskan. Sen började vansinnes kappkörning igen.

Nu närmade vi oss Luxor. Vi körde längs en biflod till Nilen med en massa plantage runt om oss. Det blev plötsligt en enorm kontrast och se öken i ett par timma och sedan så är allt grönt. När vi till slut kom in i staden så hamnade vi i ett myller av bilar och folk. Abdu lämnade karavan stråket och for in i några små tvärgator för att ta en genväg till Konungarnas dal. Men det gick inte så bra för Luxor hade stads besök, så dom hade spärrat av delar av staden. Så genvägen blev en senväg.

Men till slut så kom vi över bron mot konungarnas dal. Vi stannade till och besökte en papyrusfabrik och fick se hur dom gjorde papyrus. Efter besöket så inväntade vi vår guide som skulle guida runt oss under dagen.

Nu började det och bli riktigt varmt. Vi gick runt i hettan och besökte den ena graven efter den andra, ganska intressant måste jag säga. Det måste ha varit ett enormt arbete att för hand gräva dom gångar och tunnlar som tillslut leder till gravkamrarna.

Nu böja det att kurra i magen så nu var det dags att käka lite. Aladin rekommenderade ett kanon ställe som har god mat. Vi hängde på Aladins rekommendation och åkte tillbaks till Luxor. Men efter 20 min färd så kändes det som om vi åkte till utkanten av Luxor. Vi stannade till ett gästhusliknande ställe på landet ca 100 år tillbaka i tiden och inga turister så långt ögat såg. I dikena vid sidan om vägen så rann det avloppsvatten, blandat med olja och annan gojja.

När vi gick in genom grindarna till värdshuset så möttes vi av 15 höns 10 tal ankor och en massa duvor. Har vi trampat in i ett levande skafferi? Väl inne i restaurangen så gick tak fläktarna för fullt som svalkade en del till vår stora förtjusning.

Vad vill ni ha frågade reseguiden glatt? Jag fick lite beslutsångest under en kort stund. Hade jag sagt fågel så kunde jag se kocken gå ut på gården och nacka en höna eller anka. Men något lam såg jag inte så det fick det bli.

Till lammet serverades ris pommes, bröd, gurka, och apelsin som var riktigt god. När alla var mätta och belåtna så presenterade Aladin sin fru för oss, det var hon som hade lagat den goda maten.

När vi skulle gå så fick vi ett halsband av hennes far samtidigt som han undrade om vi kunde översätta ett fax som stod på franska som han hade fått för 3 år sedan. Nu skulle vi vidare till Karnak templet i Luxor där alla kungar hade regerat innan dom hamnade i konungarnas dal.

Abdu som satt och rökte vatten pipa verkar vara lite på tänd för hans ögon hade börjat skela lite oroväckande. Jalla jalla sa vi men det skulle vi inte ha sagt för då körde han som en tosing ( igen ).

Väl inne i tempelområdet möttes vi av enorma byggnader och höga pyloner. Vi började med att besöka värdens äldsta Zoo (enligt vår guide) och sedan krokodildammen, offerplatsen, Obeliskerna, pylonerna, och skaraboy stenen.

Efter besöket i Karnak templet så var det dags att besöka parfymfabrik som gjorde parfymextrakt till alla kända parfymer i värden. Och hand gjorda parfymflaskor i alla format.

Nu började vår reseguide att upplysa oss att vi fick skynda oss för snart var det dags för samling till karavanfärden hem. Oki doki så tackade vi för oss och gick. Inne i Luxor så samlades taxi bussar och poliser som skulle eskortera oss hem genom öknen. När vi satt och väntade i bilen så sprang Abdu och lyfte på motorhuven och kollade kylarvatten och sin generator. Är det problem frågade vi? No problem svarade vår chaufför. Han kallade på några poliser och pekade på sin generator, och fast man inte kan ett ord arabiska så fattade vi att det var problem med bilen. Kommer vi hem tänkte vi eller blev vi sittande i öknen, det återstår att se.

Nu börjar karavanen rulla, med vår taxibil strax efter polisen. Efter 1 timmes körning i öknen så sluta ljusen att fungera. Bilen börjar gå ojämnt när ljusen är på, men det är ju inga problem man kan ju köra med släckta lampor och låta den klara stjärnhimlen lysa upp vägen åt oss.

Men när vägen börjar svänga och hjulparen nästan ligger i diket så är det inte så kul. Då tänder Abdu ljusen för att se om han fortfarande är på vägen. Men strax efter att han tänder till ljuset så dör motorn så han får släcka igen.

Nu var vi åter framme vid rastplatsen så vi kunde veckla ut våra ben och få lite blodgenomströmning. Abdu lyfter åter på huven och pillar lite på kolen i generatorn som nog är lite slut vid det här laget. När vi tänker fortsätta vår färd genom öknen utan poliseskort så vill inte bilen starta utan vi får knuffa igång den.

Efter ca 30 min färd så blir vi omkörda av en buss. Det gillade Abdu, för då satt vi som en sugmal och följde bussens bakljus till verkstaden i Port Safaga Kl 22:00.

Så med lite mickel och mackel så var vi åter på vägen med lite mera ljus än vad vi var vana vid. Abdu hade installerat rinnande ljus i sin bakruta som hade kunnat få inrikesflyget att landa bakom honom i tron att han var ett mobilt flygfält. 23:15 äntligen hemma säng säng säng ZZZzzzZZZzzzzzzz……...............

meny